Kan Du förklara för mig ?!

Jag besökte ett äldreboende i dag 

När jag gick där ifrån funderade jag över hur vissa kan tjäna miljontals kronor, när det fattas personal och de boende satt i en miljö som inte gav stimulans eller matglädje. Passiviteten låg som en tjock girig dimma över verksamheten. Tyvärr fick jag inte logiken att stämma. Konkurrens utvecklar och höjer kvalité i äldreomsorgen. Nej det tror inte jag .Några få blir rika på andras eländiga vardag. Snälla ni som vet och påstår att valfrihet blir bättre för de som behöver omsorgen. Förklara det så jag förstår !

Är politiker födda på en annan ”planet” ?

Är de politiska skandalerna en skapelse av giriga eller omdömeslösa förtroendevalda människor som inte har sin förankring hos de ”vanliga väljarna” ?

Under de senaste månaderna har vi ,vad man i folkmun kallar  ”drevet” mot offentliga personer, läst om dessa personers klumpiga försök att kapa åt sig förmåner av olika slag. Med förvåning och bestörtning reagerar ”folket” över dessa oacceptabla tilldragelser . Men vad som man blir mest förvånad över är att man betraktar sina handlingar som helt normala och självklara rättigheter.

Hur kommer det sig att personer som uppnår en viss status, tappar både omdöme och förståelse vad som är etiskt accepterat hos vanliga gräsrötter . Förmåner   eller ”förläningar”  vi ”vanliga gräsrötter” aldrig kan skaffa oss Men som verkar vara  självklara för vissa ämbetsföreträdare eller politiker på hög och låg nivå.

Vad är det som gör att denna kategori aldrig lär sig av historien  och hur samhället reagerar på dessa avarter av förmåner som man självutnämnt anser vara normala och högst berättigade?

Redan 1881 kunde man läsa om hur en högt uppsatt politiker skaffade sig förmåner på ett  oacceptabelt sätt. Sedan har vi under mer än 130 år läst om ”klippta kvitton” ,skatteplanering, hävdade sexköp och nu senast utnyttjandet av valfriheten till skola och omsorg .

Med tanke på den långa och omfattande historia vi har i Sverige , där den ena ”skandalen” efter den andra avslöjas i media måste man ställa sig frågan. Lär sig aldrig våra folkvalda av dessa händelser ?

Nu senast läser vi om hur en förtroendevald ordförande, som inte är på plats ,lyfter sina arvoden med motivering ” Partiet och jag är överens” . Det framgår tydligt att våra folkvalda politiker är bosatta på en annan planet där deras självutnämnda moraluppfattning och etiska förhållningssätt lever ett eget liv.

Det är förmodligen en stilla och förmodligen helt oacceptabel önskan att personer som väljer att ställa sina kunskaper till allmänhetens tjänst . Även förstår att man måste lära sig en social kompetens som omfattar svåra och nödvändiga etiska regler. Regler som självklart innebär begränsningar av personliga förmåner av allehanda slag.

Det är inte kunskap som brister .- Det är hur de används!

Det är lätt att tro att det saknas insikt om hur vård och omsorg skall bedrivas av våra äldre. Trots kurser och projekt som alla visar vägen mot ett värdigt åldrande, fortsätter löpet på tidningars första sidor basunera ut feta rubriker om vanvård och vägda böljor. Vad är sanning och hur är läget på våra Svenska äldreboenden?

Låt oss först konstatera att sedan genomförandet av äldrereformen   1992, har det varit ständigt återkommande problem med missförhållanden på kommunala boenden. Det som skulle bli en avsevärd förbättring, har istället blivit en ständigt återkommande rapportering om missnöjda och dåligt behandlade äldre. Samtidigt har det aldrig funnits mer kunskap om äldres vårdbehov och åldersrelaterade sjukdomar.

Personal inom kommun och landsting har fått bra grundutbildning.

Genom olika utbildningsprojekt har personal inom kommun och landsting erhållit kompetens med fokus på åldrandet och hur man skall bedriva en värdig omsorg. Det finns även riktlinjer för hur  kvalitetsindikatorer skall mätas mot varandra för att kunna jämföra och utveckla omsorgen i hela landet. Trots denna stora och väl samlade kunskap, fortsätter det ständiga och återkommande rapporterna om brister och ”vanvårdade äldre”. Jag vill efter genomgång av samlade artiklar och uppsatser inom ämnet ”omsorg”, påstå att det inte är driftsformen som avgör kvalitet och värdig vård. Missförhållanden finns oavsett vem som har driftsansvar.

Vad jag däremot blir förvånad över är hur dåligt man hanterar sina kunskaper och förhoppningsvis utbildningserfarenheter. Tyvärr har ”blöjvägningsskandalen” helt dominerats av felaktiga slutsatser eller felaktig förståelse av varför denna vägning bör genomföras. Den enda slutsats man kan göra efter alla osakliga artiklar om ” att väga blöjor” ,är att kunskapen varför detta genomförs  dåligt kommunicerad med vårdpersonalen ute på enheter och boenden.

Vårdtyngden ute på våra biståndsbedömda boenden är stor!

Det många förmodligen inte känner till eller vill ta till sig, är att vårdtyngden ute på våra biståndsbedömda boenden är väldigt stor. På grund av att Sveriges kommuner idkar ”kvarboende princip” blir det först när man inte kan klara sin vardag, trots stora insatser från hemtjänstpersonal, som äldre får komma in på ett särskilt boende. Detta i kombination med konstant fokus på minskade kostnader har nu kommit till vägs ände. Bemanningen är inte i relation med vårdtyngden som präglar dagens äldreboenden.Paradoxen i sammanhanget är den  omvårdnads ”trend” som  är vägledande för god omvårdnad. Namnet på allas läppar idag  är salutogen omvårdnadssyn. Begreppet som myntades av Aaron Antonovsky (1923-1994) professor i medicinsk sociologi vid Ben Gurion University of the Negev, Beersheba, Israel . Tack vare ny teknik  har även på senare tid kunnat  kunskapen erbjudits genom  distansutbildningar med inriktning och fokus på detta synsätt.

Demens ABC vill motivera personalen.

Det betyder att all omsorgspersonal kan genomföra en grundläggande utbildning i ämnet  och därmed öka sin kunskap och förståelse hur man möter äldre människor. Demens ABC är Svenskt demenscentrums webbutbildning baserad på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom.
Demens ABC vill motivera personalen att tänka och arbeta personcentrerat, det vill säga se människan bakom sjukdomen och låta denna bild påverka den vård och omsorg. I riktlinjerna kallas detta för personcentrerad omvårdnad och lyfts fram som den kanske viktigaste förutsättningen för en god demensvård.

Hur utnyttjar Kungsbacka kommun denna möjlighet ?

Efter en snabb granskning hur vår kvalitetskommun ligger till i jämförelse med andra kommuner i Sverige är läget inte så positivt och här vinner man inga priser. Vi har dock en enhet som sticker ut och är ett bra exempel. Måhaga äldreboende har tagit till sig detta. Men för Kungsbacka som helhet är intresset för fortbildning Demens ABC inte så stort. Där placerar man sig långt ner på skalan.

Sammanfattningsvis kan man  slå fast. Det är inte kunskapen som brister. Det är hur denna kunskap skall användas. Det finns även ett klart samband mellan antal personer som vårdar och den omsorgskvalité som uppnås. Så när vi nu skall tänka salutogent  blir det spännande att följa hur  våra kommuner  skall ta in detta i sina  bemanningsplaner och pressade tidschema. För att lyckas måste fokus flyttas från kostnader till vårdkvalite och måluppfyllelse av vilken omsorgsnivån man vill ligga på .

Kan man garantera säker och trygg omsorg i Sverige ?

Vi har en längre tid, nej under många år läst, om olika problem som är relaterade till äldres bristande omsorg. Rapporter från läkare, vårdpersonal, anhöriga och självklart vårdtagarna själva lyfter fram olika perspektiv på brister och problem inom äldreomsorgen. En av många studier från universitet  visade att vårdpersonalen upplever arbetsplatsens organisation och rutiner, som påfrestande vilket har bidragit  till övergrepp mot äldre vårdtagare. Det viktigt för alla som arbetar med omsorgsfrågor att känna till vilka riskfaktorer som finns. Målet med denna kunskap är självklart att förhindra övergrepp och därmed bidra till en trygg och god omvårdnad av äldre vårdtagare.

Trots all kunskap som finns samlad sedan flera decennier fortsätter det komma in rapporter som på olika sätt visar  en fortsatt negativ utveckling för våra äldre omsorgstagare. Kommunerna runt om i Sverige försöker på olika sätt bevisa att man har full insikt och kontroll på vårdsituationen. Genom olika kvalitetsmätningar lyfter man fram hur bra allting är inom sina respektive ansvarsområden.

Ett exempel på hur detta genomförs är Skåne regionens Kvalitetskatalog. Denna katalog är en sammanställning av kvantitativa mått som ska spegla verksamhetens kvalitet. På motsvarande sätt genomförs kvalitetsmätningar i samtliga Sveriges kommuner. Med detta som bakgrund borde självklart missförhållanden och ”vanvård” av äldre uppmärksammas i ett tidigt skede och därefter åtgärdats omgående. Tyvärr är inte verkligheten sådan att detta sker fortlöpande och effektivt. Brister fortsätter att strömma in till olika myndigheter. Socialstyrelsen lyfter frågan aktivt och säger följande;

”Ett fåtal kommuner har en aktiv strategi för att hantera våld mot äldre. Om kunskapen sprider sig skapas bättre förutsättningar för att äldre människor kan leva i trygghet.”

Därför är det av yttersta vikt att Sveriges kommuner ges i uppdrag att utarbeta ett kontrollsystem som garanterar våra äldre omsorgstagare  en säker och trygg vardag  för alla de som faller under begreppet  biståndsbedömd vård.

 

Är det rimligt att skatter omvandlas till företagsvinster för några få?

Under de veckor som förflutit den senaste månaden har många politiker från olika block yrvaket och abrupt vaknat och likt en bunden hunds skall skällt ut den privata omsorgsmarknaden.

Vinster i dessa bolag försvinner ut ur landet och berikar de personer som på olika sätt är delaktiga i privatiseringen av Svensk omsorg. Vad som ter sig ännu märkligare än att privata företag skall vara vinstgivande, är politikernas aningslösa inställning till effekterna av de beslut man varit ansvarig för att sätta i verket.

Under en längre tid har man applåderat privata vårdbolag och förärat dess företrädare med utmärkelser som ”Gasell företag” och smarta entreprenörer.

När så brister och välpolerade fasader krackelerar , framträder en annan verklighet av vad Svensk omsorg egentligen är.

Illaluktande blöjor som inte bytts på många timmar. Äldre dementa som glömts bort på toaletter. Gamla som lider av näringsbrist på grund av felaktig diet eller brist på uppmärksamhet av vad de egentligen intagit som måltid under dagen.

Vad beror då denna begynnande skamfläck av bristande omsorg och omvårdnad?

Enligt vår minister Maria Larsson är det bristande civilkurage av vårdens utförare. Det innebär att vårdpersonalen inte tar sitt arbete på allvar och ser mellan fingrarna när de gamla far illa. Personligen har jag inte den bilden av dagens vårdpersonal. Vad jag har sett är en strävan att minska  antalet  vårdtimmar för att minska kostnaderna i äldreomsorgen . Detta sker i första hand via förslag på effektivisering som i grunden innebär fler vårdande på färre vårdare skall dessa besparingar genomföras.

Visa civilkurage

Jag uppmanar de politiker och partier som tagit beslut om införandet av privatisering av skola och omsorg visar civilkurage och snarast möjligt utövar sin skyldighet att utöva tillsyn på den verksamhet man så bredvilligt lämnat ut spekulation och smarta entreprenörer. När man i framtiden lägger ut anbud innehåller dessa klara och tydliga kvalitetsmål som garanterar våra omsorgstagare en kvalité som fungerar i verkligheten och inte bara på pappersark som inte har förankring i verkligheten. Samhällets och politikers  kontroll av kvalitén inom vård och omsorg fungerar inte tillräckligt väl. Medborgarna måste kunna känna trygghet oavsett vem som driver verksamheten .

Vi kan i dag notera att man från Stockholm tagit till sig kritiken och sätter stopp för fortsatt okontrollerad upphandling av entreprenörer. Min förhoppning är att man samtidigt är uppmärksam på att brister i äldreomsorgen inte bara beror på vilken ”utförarare” man har. Privat eller offentlig regi spelar ingen roll. Probelm med kvalitet gäller i båda fallen.

Är kommunen beredd på kraven från våra äldre?

För någon dag sedan var jag ute och besökte några av våra äldre ”brukare” i kommunen . Tillsammans med Demens teamet i Kungsbacka fick jag en liten inblick i deras vardag och hur viktig stödet är för att få en innehållsrik dag. Det hela började med en träff i Demens teamets lokaler i centrala Kungsbacka. En lokal som fungerar som kontor och mötesplats men där man även kan äta sin medhavda lunch. Trevligt men lite trångt om man skall prata enskilt med anhörig på besök eller via telefon.

Efter genomgången fick jag slå följe med två trevliga och hängivna medarbetare från teamet. Under några hektiska timmar besökte vi flera olika ”brukare” vilkas behov skiljde sig åt avsevärt. För personalen innebär det att varje möte blir individuellt och många gånger beroende på dagsformen hos ”brukaren”. Jag var mycket imponerad av personalens flexibla arbetssätt och hur man snabbt läste av dagsformen . Det betyder att varje möte blir mycket personligt och nära det behov brukaren har för just detta tillfälle. Här kan det inte råda någon minutberäkning på åtgärder som skall genomföras  . Framförallt om man skall möta det dagsaktuella behovet då  är det dagsformen som avgör insatsen .

Min fundering blir självklart hur ”biståndshandläggren” och personalen samarbetar för att den rätta nivån och värdegrunden skall kunna fastställas. I nationella riktlinjer säger man bland annat att  äldreomsorgen bör värna och respektera var och ens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning. Men är det möjligt att uppfylla detta ?

Ja, det tror jag att det är. Om man ger personalen de resurser som krävs för att uppfylla kraven enligt given värdegrund. Vi behöver förmodligen förutsättningslöst  se över dagens organisation i Kungsbacka och fundera kring beslutsvägar och skapa en ” organisation” med snabbare beslutsvägar för att effektivisera det dagliga arbete.

Det som står ut mest av allt efter mitt nedslag i den verklighet jag tar beslut om är behovet av bostadsanpassning i framtiden. Det är idag inte möjligt i flera  fall genomföra en värdig omsorg där bostadsförhållanden och hygien utrymmen inte är acceptabla. Det är inte bara omsorgstagaren som drabbas av detta. Det gäller även i högsta grad den personal som skall tillse att  biståndsbedömd omsorg kan utföras.

Många är de stugor i kommunen som inte är byggda för äldres behov och bristande rörlighet. När målsättningen sedan många år är att bo kvar hemma så länge som det någonsin är möjligt ,kommer med vår åldrande befolkning , kraven på att anpassa boendet  att öka. Med en aktiv och progressiv bostadsanpassning kommer Kungsbacka kommun att spara miljontals kronor.Genom att stimulera och möjliggöra kvarboende några extra år  förlänger man debuten på inflyttning till äldreboendet.

För att detta skall vara möjligt måste inställningen till  ”bostadsanpassningen”vara mycket generös och inbjuda till konstruktiva lösningar i bostaden.  Här behövs ett nära och förtroendefullt samarbete mellan alla inblandade tjänstemän i Kungsbacka. Något man kan fundera på om det är så i dag?

Ett besök i verkligheten

Jag har i dag följt Demensteam i Kungsbacka En spännande och lärorik dag . Först vill jag därför tacka all personal i gruppen för den öppenhet som visades vid mitt besök.
Under några intensiva timmar träffade jag flera av våra medborgare vilka med tacksamhet och stor inlevelse gav beröm för deras härliga och positiva bemötande .Några svårigheter fanns inte . Fokus var i stället på vilka möjligheter som kunde erbjudas för att göra dagen mer innehålls rik och njutbar.

Självklart har jag många tankar om kommunens mål och inriktning vad gäller en samlad bild av omsorgen av Dementa i kommunen . Mina frågor och funderingar sätter fokus på ;
Organisation & måluppfyllelse
Vilken ”makt” har egentligen en arbetsterapeut ?
Kommer kommunen att klara de ökande kraven på effektiv bostadsanpassning
Men till dessa och många andra frågor återkommer jag till i nästa bloggpost

Är politiker ”rädda” att möta verkligheten?

Ibland när jag som politiker stannar och pratar med ”folk” på gatan är det en fråga som ständigt kommer tillbaka.

– ”Ni politiker vet inte hur det är i verkligheten” .

Så vad är verkligheten egentligen? Förmodligen är det den vardag som just du ser och får ta del av varje dag. Din verklighet ser inte likadan ut som min. Vad jag tror är sant och riktigt kan för dig vara rent nonsens.  Vi ser många gånger på verkligheten med helt olika förutsättningar och sinnen.

Ett ordspråk som jag många gånger återkommer till är

”Skönheten finns i betraktarens ögon”. 

En större och mer övergripande tanke skulle då bli att jag aldrig skulle kunna förstå vilken verklighet du lever i . Så för att få insikt i din verklighet, den verkligheten som jag direkt påverkar minst en gång i månaden när beslut tas om din verklighet gör jag ett besök i ditt land ”verkligheten” .

Kl 8.00 står jag på din tröskel och får möjlighet att följa dig och dina arbetskamrater i din verklighet . Den resan skall bli en spännande och nyttig upptäcktsfärd .

Vad som hände och vilka människor och erfarenheter som denna resa  för med sig skriver jag om i morgon när jag fått besöka din verklighet .

Skattehöjning löser inte Regionens vårdköer eller ökar kvalitén.

Så har nu Region Halland tagit steget in i skatteträsket. Efter flera år av stabil ekonomi har Region Halland hamnat i vad som kan betraktas som fritt fall ner i skatte träsket. Tyvärr har historien lärt oss att problem med organisation och ökade köer inom sjukvården inte försvinner med ökade skatter . Vi kan även konstatera att den högspecialiserade vården i dag kan erbjuda många och omfattade behandlingar som för 10 -15 år sedan inte var tänkbara i Regionen.Trots denna förbättrade tekniska utveckling har tillgängligheten minskat

Nu beror den ökade behandlingsmöjligheten INTE på att vårdens företrädare blivit bättre och effektivare i behandlingens utförande . Nej, främst är det nya medicinska landvinningar som leder till större möjligheter till vård av patienter där det tidigare bedömdes som ”icke behandlingsbart.”

Detta faktum innebär att vården i teorin kommer att vara som ett svart hål. Hur mycket skattekronor vi lägger in i systemet, kommer det alltid att vara en brist på resurser . Medicintekniska landvinningar är fantastiska på många sätt, men det kommer att innebära fler skattehöjningar och ökade kostnader nu och i framtiden.

Men bortsett från denna etiska frågeställning om vårdens växande behov av ekonomiskt tillskott och vilka vårdbehov som måste tillfredställas vill jag lyfta en ännu inte besvarad frågeställning.

Varför får vi ständiga underskott i vårdens budget jämfört med verkligt utfall?

Om det fanns bra underlag för kostnadsbestämning av ”producerad sjukvård” borde det inte vara svårt att härleda var i systemet det inte fungerar . Med nuvarande ”köp/säljsystem ” är det en uppenbar risk att varje kostnadsställe suboptimerar sin verksamhet för att vara på den säkra sidan och alltid tänka på sin egen verksamhet. På samma sätt kan en effektiv avdelning få kritik att den har ökat sina kostnader när den just var effektiv. Med beställarsystemet kan en ”vårdgivare” som arbetar produktivt riskera att göra för många behandlingar och därmed ”kosta” för mycket enligt beställd vård. Men många gånger handlar det bara om att man använt tillgängliga resurser effektivt och genomfört den vård man är tillsatt för . Kostnadsökningen kan möjligtvis vara på förbrukningsmaterial. Vi vet att personalkostnaden är den störst enskilda kostnaden inom vården. Men de finns ju där oavsett patienternas närvaro

Att låta dyrbar utrustning eller behandlingsrum stå still på grund av beräknade behandlingskostnader som bygger på felaktiga ”produktionsberäkningar” löser man inte med ytterligare 250 miljoner kronor. Sjukvårdens problem med sina finanser är i första brist på ledarskap och kompetens i den högsta ledningen . Även denna brist löser vi inte med ökade skattekostnader. En fråga som man måste ställa sig i dag är om det går att beräkna ”sjukvård” efter samma principer som övrig konsument marknad. Jag efterlyser nytänkande där den etiska frågan om vården och dess tillgänglighet närmare ses över . Sjukvård i sin nuvarande form är som kvicksand. Skattekronor dras ner i ett oändlig och okontrollerbart hål utan botten.

Är äldreomsorgen i Kungsbacka framtidsinriktad?

Vi har bland annat via Radio halland kunnat följa debatten om äldreomsorg . Samtalen har pendlat från kvalité på boende till den stora mängden äldre som ses som ett problem för vår välfärd om ca 10 -15 år.  Att vi blir äldre är inte en händelse som just nu har blivit känd . Det har vi de flesta av oss förstått väldigt länge. Att vi blir många har även det varit ett känt begrepp, som för den vetgirige politikern funnits tillgänglig på SCB statistik sidor i årtionden.  Befolkningsgruppen över 75 år har under den senaste 10 åren ökat med ca 30 % . Vi kan på goda grunder förmoda att nuvarande befolkningstillväxt följer samma kurva. Det innebär att Kungsbacka inom snar framtid ställs inför stora utmaningar för att nya krav och önskemål om ett innehållsrikt äldre liv . För att klara av denna utmaning kan man inte som dagens politiker tycks tro, vänta och se vad som händer. I de intervjuer och uttalanden som kommit ut från både region och lokala politiker finns det ingen framtidsvision om nya och intressanta projekt eller nytänkande i vård & omsorgsprogram.  Om man ser åldrande som ett problem är det kanske svårt att göra positiva åtgärder. Men förslag till åtgärder finns i flera rapporter kring åldrandets effekter . Där kan man läsa om många spännande idéer som gör livet som äldre både innehållsrikt och händelserik. Men då krävs det politiskt mod att gå utanför nuvarande ramar och se längre än sin nuvarande mandatperiod. Har ni det modet?

Det vi har noterat det så här långt är ständiga avslag från kommunens tjänstemän och politiker på nya tankar och idéer från entreprenör . Våra styrande politruker är inte speciellt öppna för förändringar som skulle kunna hjälpa till att utveckla marknaden för ett värdigare ”Äldreliv” . Det går inte att vänta 10 år till innan man inser att verkligheten både kommit i kapp och gått förbi den projektering som borde varit genomförd redan i dag.  Varför inte bygga upp en verksamhet som med kraft och entusiasm ser en åldrande befolkning som en möjlighet till utveckling och nytänkande? Det skulle ge Kungsbacka kommun stora möjligheter att utveckla både sin egen verksamhet såväl som de privata aktörer som är intresserad av denna expansiva ”Framtidsbransch” .