Det är inte kunskap som brister .- Det är hur de används!

Det är lätt att tro att det saknas insikt om hur vård och omsorg skall bedrivas av våra äldre. Trots kurser och projekt som alla visar vägen mot ett värdigt åldrande, fortsätter löpet på tidningars första sidor basunera ut feta rubriker om vanvård och vägda böljor. Vad är sanning och hur är läget på våra Svenska äldreboenden?

Låt oss först konstatera att sedan genomförandet av äldrereformen   1992, har det varit ständigt återkommande problem med missförhållanden på kommunala boenden. Det som skulle bli en avsevärd förbättring, har istället blivit en ständigt återkommande rapportering om missnöjda och dåligt behandlade äldre. Samtidigt har det aldrig funnits mer kunskap om äldres vårdbehov och åldersrelaterade sjukdomar.

Personal inom kommun och landsting har fått bra grundutbildning.

Genom olika utbildningsprojekt har personal inom kommun och landsting erhållit kompetens med fokus på åldrandet och hur man skall bedriva en värdig omsorg. Det finns även riktlinjer för hur  kvalitetsindikatorer skall mätas mot varandra för att kunna jämföra och utveckla omsorgen i hela landet. Trots denna stora och väl samlade kunskap, fortsätter det ständiga och återkommande rapporterna om brister och ”vanvårdade äldre”. Jag vill efter genomgång av samlade artiklar och uppsatser inom ämnet ”omsorg”, påstå att det inte är driftsformen som avgör kvalitet och värdig vård. Missförhållanden finns oavsett vem som har driftsansvar.

Vad jag däremot blir förvånad över är hur dåligt man hanterar sina kunskaper och förhoppningsvis utbildningserfarenheter. Tyvärr har ”blöjvägningsskandalen” helt dominerats av felaktiga slutsatser eller felaktig förståelse av varför denna vägning bör genomföras. Den enda slutsats man kan göra efter alla osakliga artiklar om ” att väga blöjor” ,är att kunskapen varför detta genomförs  dåligt kommunicerad med vårdpersonalen ute på enheter och boenden.

Vårdtyngden ute på våra biståndsbedömda boenden är stor!

Det många förmodligen inte känner till eller vill ta till sig, är att vårdtyngden ute på våra biståndsbedömda boenden är väldigt stor. På grund av att Sveriges kommuner idkar ”kvarboende princip” blir det först när man inte kan klara sin vardag, trots stora insatser från hemtjänstpersonal, som äldre får komma in på ett särskilt boende. Detta i kombination med konstant fokus på minskade kostnader har nu kommit till vägs ände. Bemanningen är inte i relation med vårdtyngden som präglar dagens äldreboenden.Paradoxen i sammanhanget är den  omvårdnads ”trend” som  är vägledande för god omvårdnad. Namnet på allas läppar idag  är salutogen omvårdnadssyn. Begreppet som myntades av Aaron Antonovsky (1923-1994) professor i medicinsk sociologi vid Ben Gurion University of the Negev, Beersheba, Israel . Tack vare ny teknik  har även på senare tid kunnat  kunskapen erbjudits genom  distansutbildningar med inriktning och fokus på detta synsätt.

Demens ABC vill motivera personalen.

Det betyder att all omsorgspersonal kan genomföra en grundläggande utbildning i ämnet  och därmed öka sin kunskap och förståelse hur man möter äldre människor. Demens ABC är Svenskt demenscentrums webbutbildning baserad på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom.
Demens ABC vill motivera personalen att tänka och arbeta personcentrerat, det vill säga se människan bakom sjukdomen och låta denna bild påverka den vård och omsorg. I riktlinjerna kallas detta för personcentrerad omvårdnad och lyfts fram som den kanske viktigaste förutsättningen för en god demensvård.

Hur utnyttjar Kungsbacka kommun denna möjlighet ?

Efter en snabb granskning hur vår kvalitetskommun ligger till i jämförelse med andra kommuner i Sverige är läget inte så positivt och här vinner man inga priser. Vi har dock en enhet som sticker ut och är ett bra exempel. Måhaga äldreboende har tagit till sig detta. Men för Kungsbacka som helhet är intresset för fortbildning Demens ABC inte så stort. Där placerar man sig långt ner på skalan.

Sammanfattningsvis kan man  slå fast. Det är inte kunskapen som brister. Det är hur denna kunskap skall användas. Det finns även ett klart samband mellan antal personer som vårdar och den omsorgskvalité som uppnås. Så när vi nu skall tänka salutogent  blir det spännande att följa hur  våra kommuner  skall ta in detta i sina  bemanningsplaner och pressade tidschema. För att lyckas måste fokus flyttas från kostnader till vårdkvalite och måluppfyllelse av vilken omsorgsnivån man vill ligga på .

Är kommunen beredd på kraven från våra äldre?

För någon dag sedan var jag ute och besökte några av våra äldre ”brukare” i kommunen . Tillsammans med Demens teamet i Kungsbacka fick jag en liten inblick i deras vardag och hur viktig stödet är för att få en innehållsrik dag. Det hela började med en träff i Demens teamets lokaler i centrala Kungsbacka. En lokal som fungerar som kontor och mötesplats men där man även kan äta sin medhavda lunch. Trevligt men lite trångt om man skall prata enskilt med anhörig på besök eller via telefon.

Efter genomgången fick jag slå följe med två trevliga och hängivna medarbetare från teamet. Under några hektiska timmar besökte vi flera olika ”brukare” vilkas behov skiljde sig åt avsevärt. För personalen innebär det att varje möte blir individuellt och många gånger beroende på dagsformen hos ”brukaren”. Jag var mycket imponerad av personalens flexibla arbetssätt och hur man snabbt läste av dagsformen . Det betyder att varje möte blir mycket personligt och nära det behov brukaren har för just detta tillfälle. Här kan det inte råda någon minutberäkning på åtgärder som skall genomföras  . Framförallt om man skall möta det dagsaktuella behovet då  är det dagsformen som avgör insatsen .

Min fundering blir självklart hur ”biståndshandläggren” och personalen samarbetar för att den rätta nivån och värdegrunden skall kunna fastställas. I nationella riktlinjer säger man bland annat att  äldreomsorgen bör värna och respektera var och ens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning. Men är det möjligt att uppfylla detta ?

Ja, det tror jag att det är. Om man ger personalen de resurser som krävs för att uppfylla kraven enligt given värdegrund. Vi behöver förmodligen förutsättningslöst  se över dagens organisation i Kungsbacka och fundera kring beslutsvägar och skapa en ” organisation” med snabbare beslutsvägar för att effektivisera det dagliga arbete.

Det som står ut mest av allt efter mitt nedslag i den verklighet jag tar beslut om är behovet av bostadsanpassning i framtiden. Det är idag inte möjligt i flera  fall genomföra en värdig omsorg där bostadsförhållanden och hygien utrymmen inte är acceptabla. Det är inte bara omsorgstagaren som drabbas av detta. Det gäller även i högsta grad den personal som skall tillse att  biståndsbedömd omsorg kan utföras.

Många är de stugor i kommunen som inte är byggda för äldres behov och bristande rörlighet. När målsättningen sedan många år är att bo kvar hemma så länge som det någonsin är möjligt ,kommer med vår åldrande befolkning , kraven på att anpassa boendet  att öka. Med en aktiv och progressiv bostadsanpassning kommer Kungsbacka kommun att spara miljontals kronor.Genom att stimulera och möjliggöra kvarboende några extra år  förlänger man debuten på inflyttning till äldreboendet.

För att detta skall vara möjligt måste inställningen till  ”bostadsanpassningen”vara mycket generös och inbjuda till konstruktiva lösningar i bostaden.  Här behövs ett nära och förtroendefullt samarbete mellan alla inblandade tjänstemän i Kungsbacka. Något man kan fundera på om det är så i dag?

Ett besök i verkligheten

Jag har i dag följt Demensteam i Kungsbacka En spännande och lärorik dag . Först vill jag därför tacka all personal i gruppen för den öppenhet som visades vid mitt besök.
Under några intensiva timmar träffade jag flera av våra medborgare vilka med tacksamhet och stor inlevelse gav beröm för deras härliga och positiva bemötande .Några svårigheter fanns inte . Fokus var i stället på vilka möjligheter som kunde erbjudas för att göra dagen mer innehålls rik och njutbar.

Självklart har jag många tankar om kommunens mål och inriktning vad gäller en samlad bild av omsorgen av Dementa i kommunen . Mina frågor och funderingar sätter fokus på ;
Organisation & måluppfyllelse
Vilken ”makt” har egentligen en arbetsterapeut ?
Kommer kommunen att klara de ökande kraven på effektiv bostadsanpassning
Men till dessa och många andra frågor återkommer jag till i nästa bloggpost