Så har lugnet åter lagt sig i Kungsbacka stadshus . Ordning är återställd . Allt är som vanligt igen. Den stora frågan som svepte in som en vårvind och på en sekund rufsade om i de vintertrötta politiker tankarna är utvädrad och borta.
Men nu fanns det en illa sinnad skattmästare som höll så hårt i peng pungen och inte ville släppa en enda krona till denna vackra sångfågel. Eller snarare i vision beskrivna sångfågel.
Detta mottogs inte så väl hos de som låtit sig hänföras och drömde om ett berg där sångfågeln skulle sjunga och hänföra alla med sin sång.
Plötsligt blev det allt fler som ville att allt skulle vara som det alltid varit . De stora männen och kvinnorna i huset där alla kloka och viktiga beslut formulerades och avgjordes hade ännu en gång tagit fram sin stora ide stämpel med ordet som alla älskade. NEJ !
Slottsherren har även efter stor tankemöda äntligen kommit fram till att det bästa är att inte göra någon ting. Nja, det är ju inte riktigt sant . Slottsherren skall bygga en stor lokal som alla som vill kan flytta in i . Vilka de är eller hur det skall gå till blir en annan historia.