Beröringsskräck lamslår det politiska samtalet

 

I många år har vissa ämnen varit mer eller mindre tabubelagda i svensk politik att föra samtal om eller debattera kring i en öppen och konstruktiv diskurs.

De flesta försök har snabbt avfärdats med olika etiketter eller färgsättningar.

Konsekvenserna leder snabbt till tystnad eller knutna händer i byxfickorna. Ilskan att känna sig krympt eller förminskad växer snabbt till okontrollerade trådar på olika sociala mediekanaler.

Ett tydligt exempel på konsekvensrna av en strategi vilken endast har till syfte att stänga ute en grupp människor är skuld och skambeläggning av de människor vilka tillhör Sverigedemokraterna. Allt sedan deras inträde i riksdagen 2010 med en röstandel av 5,7 % av väljarna har effekten av isolering och beröringsskräck fått motsatt effekt än den som man ville uppnå.

Vid senaste riksdagsvalet erhöll detta parti 17,53 % av väljarstödet. Ökningen var 3 ggr den nivå man erhöll 2010. Det borde stå utom allt tvivel att en fortsatt beröringsskräck endast göder tillväxten av nya sympatisörer.

Vad som är underligt och förvånansvärt är att inget parti vågat/vill utmana Sverigedemokraterna att ta ansvar för sina åsikter och dess samhällseffekter i stort och smått. Det kan man endast göra om de aktivt är med i beslutsprocessen enligt de förutsättningar valresultatet ger dem rätt till.

Samtala med någon eller några för att lyssna och argumentera sakligt är grunden för framgångsrik diskurs och är inte det samma som att debattörerna är överens. Men i sakpolitiska frågor där man finner samförstånd och lösningar, är genomslagskraften i besluten betydligt högre än strategin som innebär att  ”skuld och skattebelägga” sina politiska motståndare.

 

 

Sverige – Ett land med stora problem !

Sverige har under de senaste åren upplevt flera obehagliga sanningar. På grund av ett debattklimat, mer fokuserat på smutskastning och retorik full med invektiv, har saklighet och fakta med tillhörande konsekvensanalyser varit mer eller mindre omöjliga att genomföra. 

Informationskanalerna har aldrig varit mer tillgängliga än vad det är idag. Kanalerna kan delas upp i två huvudspår .En grupp är nyhetsmedia som SVT,EKOT,tidningar mm en annan grupp  är socialmedia som Facebook , ledarsidorna.se ,bloggar mm . Samtliga hävdar självklart att just deras tolkning speglar den korrekta bilden av händelser och samhällsutveckling.

Men läsarna tenderar allt mer att lämna de traditionsbundna kanalerna för att allt mer påverkas av de digitala ”oberoende och lätt tillgängliga på läsplattor och mobila enheter. ”informationskanalerna.

Vi får nyheter  i realtid och reagerar i realtid. Nyheter sprids skoningslöst genom etern. Många av dem är oredigerade och ibland direkt felaktiga. Men faktum kvarstår ,den mänskliga reaktionen är direkt och spontan. Vilket har inneburit att fakta och konsekvensanalyser snabbt blivit en bristvara.

Det som nu växer fram är ett massivt missnöje med hur landet utvecklas. Den frågan som utan tvekan är mest aktuell och engagerar  flest människor är migrationens effekter och de konsekvenser som följer i spåren på den samma. En starkt bidragande faktor till växande missnöje är kommunernas möjlighet att svara upp mot de lagkrav regeringen har fastslagit att kommunerna måste följa.

Rådande bostadsbrist och svårigheter att erbjuda arbeten till en snabbt växande skara människor utan vare sig kompetens eller språklig förmåga, bygger snabbt upp nya segregerade områden med välkända problem som social utslagning och växande bidragsberoende .

Vi kan börja med att erkänna ett totalt misslyckande av Svensk migrations och integrationspolitik. Hur skall vi annars förklara tillväxten av socialt utslagna områden där klaner , religiösa grupper och kriminella gäng på olika sätt dominerar stora delar av dessa områden.

Skolan har i stort havererat vad gäller att motivera unga människor att utbildning är en viktig del av minskad social utslagning.

Vår statsminister har vid flera tillfällen utryckt sin indignation över vad som har hänt runt om i landet. Trots det har det inte utmynnat i några direkta och kraftfulla motåtgärder inom de områden som är grogrunden för ett snabbt växande samhällsproblem.

En första konkret åtgärd är ett kraftfull och långvarig närvaro av vårt våldsmonopol där fokus ligger att ”återta våra gator och torg” där kriminalitet och extremism växer sig allt starkare.

Men för att det skall vara genomförbart krävs politisk handlingskraft och mod att stå upp mot de grupper vilka tror sig stå över vår rättsstat.

Är min fråga om migration tabubelagd ?

Vi har nu bevittnat en politisk lösning där målet var att minska inflytandet för ca 800000 människor . För att uppnå detta har man även accepterat att under minst 4 år låta en minoritetsregering genomföra åtgärder som ett flertal röstberättigade motsäger sig. Enligt forskare på området innebär detta att

” -Regeringsmakten vinner på det här, men inte oppositionen och absolut inte demokratin. Det blir bara demokrati när det är val, säger han.”

Sverige och våra medborgare kan se fram mot ökade skatter och utestängda privata alternativ inom både vård och skola.
Samtidigt får en minoritet i landet (V) ökat inflytande på kommande politiska utveckling.

Hur man tror att denna lösning skall öka alliansens möjligheter att återkomma till den så hett eftertraktade ”regeringsmakten” är för mig svår att begripa.
Hela resonemanget bygger på att alliansen inte tappar fler röster till SD. Samt att väljarna i kommande val anser att den fråga som diskuteras mest i stugorna och arbetsplatser i landet , misslyckandet av integration , plötsligt upphör och försvinner från den politiska agendan.

Hur man kan göra detta antagande behöver förklaras och motiveras väldigt ingående de närmsta veckorna.

För de väljare som inte delar SD’s politiska agenda , men har en kritisk och saklig argumentation om den misslyckade migrationspolitik ,som tyvärr ökar samhällsklyftor mellan olika grupper i landet.

Genom vilka partier skall dessa väljare föra sin talan ? Varför är det så tabubelagt bland politiker att öppet och sakligt ta tag i frågan?

Jag ställer därför två enkla frågor till Er .

Mot bakgrund av att vi i Sverige har lägst andel ”okvalificerade arbeten” i Europa .

– Vilka arbeten skall erbjudas de stora antalet människor som inte har adekvat grundutbildning ?

– Hur skall det ökade behovet / efterfrågan av bostäder tillgodoses under de kommande åren för att möta det snabbt växande behovet som finns i större delen av landet ?

Mina två frågor är ställda mot bakgrund av att de är grunden för en lyckad integration likväl som grunden för en framgångsrik migrationspolitik.