Det är lätt att tro att det saknas insikt om hur vård och omsorg skall bedrivas av våra äldre. Trots kurser och projekt som alla visar vägen mot ett värdigt åldrande, fortsätter löpet på tidningars första sidor basunera ut feta rubriker om vanvård och vägda böljor. Vad är sanning och hur är läget på våra Svenska äldreboenden?
Låt oss först konstatera att sedan genomförandet av äldrereformen 1992, har det varit ständigt återkommande problem med missförhållanden på kommunala boenden. Det som skulle bli en avsevärd förbättring, har istället blivit en ständigt återkommande rapportering om missnöjda och dåligt behandlade äldre. Samtidigt har det aldrig funnits mer kunskap om äldres vårdbehov och åldersrelaterade sjukdomar.
Personal inom kommun och landsting har fått bra grundutbildning.
Genom olika utbildningsprojekt har personal inom kommun och landsting erhållit kompetens med fokus på åldrandet och hur man skall bedriva en värdig omsorg. Det finns även riktlinjer för hur kvalitetsindikatorer skall mätas mot varandra för att kunna jämföra och utveckla omsorgen i hela landet. Trots denna stora och väl samlade kunskap, fortsätter det ständiga och återkommande rapporterna om brister och ”vanvårdade äldre”. Jag vill efter genomgång av samlade artiklar och uppsatser inom ämnet ”omsorg”, påstå att det inte är driftsformen som avgör kvalitet och värdig vård. Missförhållanden finns oavsett vem som har driftsansvar.
Vad jag däremot blir förvånad över är hur dåligt man hanterar sina kunskaper och förhoppningsvis utbildningserfarenheter. Tyvärr har ”blöjvägningsskandalen” helt dominerats av felaktiga slutsatser eller felaktig förståelse av varför denna vägning bör genomföras. Den enda slutsats man kan göra efter alla osakliga artiklar om ” att väga blöjor” ,är att kunskapen varför detta genomförs dåligt kommunicerad med vårdpersonalen ute på enheter och boenden.
Vårdtyngden ute på våra biståndsbedömda boenden är stor!
Det många förmodligen inte känner till eller vill ta till sig, är att vårdtyngden ute på våra biståndsbedömda boenden är väldigt stor. På grund av att Sveriges kommuner idkar ”kvarboende princip” blir det först när man inte kan klara sin vardag, trots stora insatser från hemtjänstpersonal, som äldre får komma in på ett särskilt boende. Detta i kombination med konstant fokus på minskade kostnader har nu kommit till vägs ände. Bemanningen är inte i relation med vårdtyngden som präglar dagens äldreboenden.Paradoxen i sammanhanget är den omvårdnads ”trend” som är vägledande för god omvårdnad. Namnet på allas läppar idag är salutogen omvårdnadssyn. Begreppet som myntades av Aaron Antonovsky (1923-1994) professor i medicinsk sociologi vid Ben Gurion University of the Negev, Beersheba, Israel . Tack vare ny teknik har även på senare tid kunnat kunskapen erbjudits genom distansutbildningar med inriktning och fokus på detta synsätt.
Demens ABC vill motivera personalen.
Det betyder att all omsorgspersonal kan genomföra en grundläggande utbildning i ämnet och därmed öka sin kunskap och förståelse hur man möter äldre människor. Demens ABC är Svenskt demenscentrums webbutbildning baserad på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom.
Demens ABC vill motivera personalen att tänka och arbeta personcentrerat, det vill säga se människan bakom sjukdomen och låta denna bild påverka den vård och omsorg. I riktlinjerna kallas detta för personcentrerad omvårdnad och lyfts fram som den kanske viktigaste förutsättningen för en god demensvård.
Hur utnyttjar Kungsbacka kommun denna möjlighet ?
Efter en snabb granskning hur vår kvalitetskommun ligger till i jämförelse med andra kommuner i Sverige är läget inte så positivt och här vinner man inga priser. Vi har dock en enhet som sticker ut och är ett bra exempel. Måhaga äldreboende har tagit till sig detta. Men för Kungsbacka som helhet är intresset för fortbildning Demens ABC inte så stort. Där placerar man sig långt ner på skalan.
Sammanfattningsvis kan man slå fast. Det är inte kunskapen som brister. Det är hur denna kunskap skall användas. Det finns även ett klart samband mellan antal personer som vårdar och den omsorgskvalité som uppnås. Så när vi nu skall tänka salutogent blir det spännande att följa hur våra kommuner skall ta in detta i sina bemanningsplaner och pressade tidschema. För att lyckas måste fokus flyttas från kostnader till vårdkvalite och måluppfyllelse av vilken omsorgsnivån man vill ligga på .